The Aosawa Murders: vad ett vittne minns

Ett rum som inte får någon adress

Prologen har polisförhörets skenbara saklighet. Någon frågar Hisako om ett rum; en vuxen höll hennes hand och förde henne dit. Hon minns blå väggar med rödlila partier men kan inte ange personen eller platsen. Frågorna försöker knyta ett starkt intryck till en användbar platsangivelse. Hennes svar håller dessa sorters kunskap isär.

Jag tycker om friktionen mellan frågornas och svarens ordnade växling och bilden som de inte lyckas slå fast. En ihågkommen färg känns exakt, nästan möjlig att undersöka. Ändå säger den inte frågeställaren vart han ska gå. Onda låter läsaren dela viljan att lokalisera saker och visar hur lite en övertygande bild kan bevisa.

• [1]

Skönheten som skrämmer Hisako

En vit lagerströmiablomma finns kvar i Hisakos berättelse. Dess skönhet gjorde henne rädd, men hon kan inte ge förklaringen som frågeställaren vill ha. Det oroande är hur bestämd känslan är medan orsaken undgår henne. Man hör trycket på någon som vet att hon var rädd men inte kan få rädslan att passa en annan människas resonemang.

Även rummets gräns förblir osäker: Hisako talar om att titta in utifrån och minns inte säkert om hon gick in. Hennes osäkerhet om tröskeln håller bilden öppen. Inledningen belönar uppmärksamhet på tvekan, på vad intervjuaren frågar och på vad svaret faktiskt medger. Det främmande finns kvar där en prydlig rekonstruktion skulle fylla luckorna.

• [1]

Havet avbryter berättelsen

Det första avsnittet i From the Sea går över till ett samtal med Makiko Saiga trettio år efter morden. Hon börjar med regn och årstidernas växling och rättar ett ord medan hon talar: en årstid kommer härnäst, den är inte helt enkelt ny. Barndomens hetta, kallt kornte och havets tryckande närhet tar hennes uppmärksamhet innan fallet kan bli en ordnad redogörelse.

Makiko vänder sig hela tiden till sin lyssnare. Pauserna och frågorna ger minnet en konkret samtalssituation: någon talar med någon annan och väljer vad den personen först behöver förstå. Hennes minnen av blötsnö och pappersdörrar som svällt av fukt är svåra att framkalla i den nuvarande kvavheten. Vädret påverkar berättandet lika mycket som miljön; det förflutna låter sig inte enkelt fogas efter stunden då det återkallas.

• [1]

En överlevande blir misstänkt

Den större utgångspunkten är förödande. Sjutton människor dör sedan förgiftade drycker serverats på en fest hos en framstående läkarfamilj. Hisako, läkarens blinda dotter, förblir oskadd. En misstänkt gärningsman tar senare sitt liv och lämnar motiven oklara; misstankarna fortsätter att samlas kring henne. Så beskriver Bitter Lemon Press handlingen i sin engelska utgåva, översatt av Alison Watts.

Överlevnaden skapar en obehaglig obalans: Hisako kan svara på frågor när så många andra inte längre kan tala. Under de omständigheterna kan längtan efter en förklaring få själva närvaron av en överlevande att likna bevis. Prologen ger henne en svarande röst innan förlagets beskrivning ställer henne under stadens blick. Hennes osäkerhet förtjänar att bli hörd utan att automatiskt bli ett erkännande.

• [1]
• [3]

Vem sammanställer berättelserna?

Onda berättade för Rakuten Books att en intervjubaserad kriminalroman av Hillary Waugh inspirerade formen. Eftersom hennes egen berättelse blickar tillbaka på en gammal händelse oroade hon sig för att en rad jagberättelser skulle bli enformig och lät strukturen bli mer komplicerad. Hennes förklaring sätter arbetet med att sammanställa ett förflutet i centrum för bokens upplägg.

I handlingens utgångspunkt finns en barndomsbekant till Hisako som senare skriver en framgångsrik bok om morden. En berättelse kan få auktoritet genom att publiceras och ändå vara en enskild människas ordnande av andras liv. Det intresserar mig lika mycket som gärningsmannens identitet: en övertygande skildring kan bli den version som andra måste svara inför, trots att dess material började som osäkra minnen.

• [4]
• [3]

Ge vittnet tid att svara

I samma intervju beskriver Onda sin vilja att skriva om moraliska gråzoner och ihållande oro; hon minns också att arbetet gick ovanligt långsamt, nästan krypande. Det är hennes avsikter och erfarenhet av skrivandet. Prologen ger ett konkret skäl att välkomna tålamodet: pauserna låter oss märka avståndet mellan en fråga och svaret som ett vittne faktiskt kan ge.

Den här inledningen passar den som tycker om att väga en rösts auktoritet och stanna i en bild innan dess betydelse klarnar. Utgångspunkten omfattar massdöd och självmord, och misstänksamheten lovar föga tröst. Den som söker en rask utredning med en pålitlig vägvisare kan uppleva de olika vittnesmålen som krävande. Det som lockar mig att läsa vidare är det lilla motståndet i Hisakos svar: de passar inte riktigt in i den förklaring som andra vill få fram.

• [1]
• [4]
• [3]

Tre vägar till nästa bok

Frågor inför läsningen

Källor och redaktionellt arbetssätt

Den direkta läsningen omfattar hela prologen, underavsnitt I av From the Sea och de första styckena i underavsnitt II i det lagliga engelska OverDrive-provet som Toronto Public Librarys TTC Reads länkar till. Vi har inte läst hela kapitlet eller romanen. Ondas direkta intervju med Rakuten Books stöder diskussionen om form och avsikt; Bitter Lemon Press ger den större handlingen och översättningsuppgifterna, KADOKAWA det japanska titelunderlaget. Tolkningar och jämförelser är FolioRoams; de länkade förlagen stöder jämförelseböckernas premisser.

1. OverDrive · Lawful English opening sample, prologue and bounded From the Sea portions
2. Toronto Public Library · TTC Reads, public Aosawa sample provenance
3. Bitter Lemon Press · The Aosawa Murders, official premise and Alison Watts translation details
4. Rakuten Books · Direct Riku Onda interview about ユージニア, form and intention
5. KADOKAWA · ユージニア Japanese electronic-edition title record (June 25, 2013)
6. Pushkin Press · The Honjin Murders, official premise
7. Macmillan Academic / Minotaur Books · The Devotion of Suspect X, official premise
8. New York Review Books · The Door, official premise