This Is How You Lose the Time War: en fiende värd att skriva till

En seger utan någon att tala med

När Red först träder fram är hon ensam bland de döda. Hennes Agency manipulerar historien för att säkra den framtid som ger upphov till organisationen; vanliga människoliv kan bli hinder i den kalkylen. Ändå finns hennes olust kvar efter en lyckad operation. Inledningen ger militär skicklighet en märklig tomhet: inte ens överväldigande kraft garanterar att hon förstår vad som har hänt.

Scenens lockelse ligger i den rubbade vissheten. Red kan utföra enastående handlingar och ändå behöva en tolkning. Motståndarens möjliga ingripande upptar henne mer än förödelsen hon själv har åstadkommit. En berättelse som presenteras som en kärlekshistoria börjar med svårigheten att hitta någon som kan svara en, även om svaret hittills har kommit i form av sabotage.

• [1]

Att känna igen en hand innan man möter personen

Red känner igen sin rival genom ett mönster av djärva beslut. Det oskadda pappersark hon hittar skärper den uppmärksamhet som redan är riktad mot dess frånvarande skribent. Uppmaningen ”Burn before reading” förenar en utmaning med konkret fara. Läsningen kan väcka misstankar hos Reds egen befälhavare. Nyfikenheten har nu ett pris som skicklighet ensam inte kan undanröja.

Jag tycker att det är en övertygande början på en kärlekshistoria mellan fiender, eftersom den yrkesmässiga beundran har något bestämt att fästa vid. Igenkännandet kommer före förtrogenheten. Rivalen har iakttagit Red tillräckligt noga för att utforma en frestelse åt henne, medan Red tillerkänner rivalen en individualitet som hon förnekar arméerna omkring sig. Den ojämna fördelningen av uppmärksamhet är obehaglig: närheten börjar bland liv som behandlas som umbärliga.

• [1]

Tiden inuti ett brev

I intervjun med Eliot Peper beskriver Amal El-Mohtar ett brev som ett ögonblick ur en människas liv, sänt framåt till en mottagare som kommer att ha förändrats när det når fram. Att skriva och läsa tar olika lång tid. En paus som varar i dagar för skribenten kan försvinna i en obruten mening för läsaren. Den vardagliga förskjutningen ger den vidlyftiga premissen ett välbekant känslomässigt fäste.

En brevskrivare kan inte styra vem som till slut öppnar meddelandet. Man måste föreställa sig den läsaren och ändå våga skriva. Mot bakgrund av institutioner som försöker ordna framtiden visar författarnas beskrivning en annan risk med att vända sig till någon personligen: man ger utrymme åt ett svarande medvetande vars reaktion ännu är oskriven. Hur någon kan tänkas svara väcker lika stort intresse som hur ett meddelande färdas.

• [2]

Att skriva för en bestämd läsare

I samtalet med Powder Scofield för Vector berättar författarna att de skrev ett brev och scenen där det tas emot var för sig och sedan bytte texter. De diskuterade situationen men lät själva brevet förbli en överraskning. Arbetssättet hör ihop med det boken inbjuder till: ett svar kan ge glädjen i att möta något som man inte hade kunnat skapa ensam.

I samma intervju knyter de sin fiktion till vänskaper som uppstod under de tidiga onlinerollspelens tid. Då kunde en människas språk bli bekant innan man kände till ansiktet eller vardagen. El-Mohtar kopplar Reds och Blues samhörighet till att hitta någon med samma intressen långt utanför den närmaste omgivningen. Det hjälper oss att förstå varför den fientliga agenten erbjuder ett slags sällskap som ingen av kvinnorna kan få hemma.

• [3]

Ett privat meddelande lämnar spår

Inledningen slutar med att en tredje gestalt återfinner det förstörda meddelandet. Vi behöver inte veta vem sökaren är för att känna hur detta förändrar brevets förtrolighet. Ett meddelande avsett för en läsare kan få ännu en. Förstörelse ger ingen säker garanti för att något förblir privat, och med vår privilegierade inblick följer den obehagliga möjligheten att vi tjuvlyssnar.

De här sidorna passar den som dras till stiliserat språk, förklaringar som hålls tillbaka och attraktion uttryckt genom intellektuella utmaningar. Slagfältet är blodigt; de blivande älskande deltar själva i våldet. Spänningen mellan deras ovanliga uppmärksamhet på varandra och arbetets likgiltighet inför andra liv gör inledningen både lockande och skavande. Jag vill följa brevväxlingen eftersom den utlovade ömheten har en så oroande utgångspunkt.

• [1]
• [3]

Tre vägar till nästa bok

Frågor inför läsningen

Källor och redaktionellt arbetssätt

Den direkta läsningen omfattar hela det offentliga utdraget ur kapitel 1 hos Simon & Schuster, från Reds seger på slagfältet till sökarens rekonstruktion av brevet. Vi har inte läst hela kortromanen. Författarintervjuerna med Eliot Peper och Vector ligger till grund för resonemangen om brevväxling och samarbete; förlagets presentation och läsguide ger berättelsens vidare ramar. Tolkningar och jämförelser är FolioRoams egna. De länkade förlagen ger stöd för jämförelseböckernas premisser.

1. Simon & Schuster / Saga Press · Official Chapter 1 excerpt and premise, with the reading guide introduction
2. Eliot Peper · Direct interview with Amal El-Mohtar and Max Gladstone, August 2021; letters and time
3. BSFA Vector · Powder Scofield interviews Amal El-Mohtar and Max Gladstone, Part 1, March 11, 2020; collaboration and private readership
4. Simon & Schuster · The Other Valley, official premise
5. Macmillan / Tor Books · The Mimicking of Known Successes, official premise and opening
6. Bloomsbury · Piranesi, official premise